Energitjuv som smyger iväg med energi

Energitjuvar

Vad är en energitjuv?

När man hör ordet energitjuvar är det lätt att tänka på tröttsamma personer men det kan vara så mycket mer. Låt mig ge ett par exempel:

Du är på väg på in i köket och på vägen dit får du syn på lådan i hallen med en himla massa odefinierat skräp i, kvitton, källarnyckeln, reflexer, småpengar och gud vet vad. Din första tanke är ”jag borde sortera det där” med en djup suck.

Väl ute i köket ska du öppna bestickslådan och märker att handtaget sitter löst – åh, den borde jag laga.

Du tar sen fram en tekopp och ska välja vilken sorts te du ska ta men du har en massa burkar och tepåsar som är gamla och några som är nya som står i en enda röra utan etiketter – vilken ska jag välja.

Redan nu har du sprungit på tre energitjuvar utan att ens ha pratat med någon. Energitjuvar kan alltså vara precis vad som helst du behöver lägga lite energi och tanke på i onödan så att säga. Borden, måsten och irritationsmoment, allt som suger mycket eller lite energi.

När man är låg på energi eller är stressad över något suger sådana här saker ut den lilla energi man har och har man redan från början svårt att fokusera så är de distraherande.

För att bli av med energitjuvar brukar jag någon gång ibland, när jag orkar eller känner mig grinig för ofta, sätta mig ner och ta itu med energitjuvarna.

En emergitjuv som smyger iväg med energi

Identifiera Energitjuvar

Första steget är att hitta alla de där grejerna som skaver och irriterad. Penna och papper är bästa redskapen, men givetvis kan man använda något digitalt hjälpmedel i stället.

Börja med det lätta, vad irriterade dig så mycket att du bestämde dig för att ta itu med energitjuvarna?
Skriv ner dem i en lista. Kanske var det att du för femte gången förklarade för sonen hur man sorterar tvätt?

Ta sen en liten promenad runt lägenheten och se vad du hittar. Det överfulla vardagsrumsbordet, underklädeslådan där hälften av underkläderna är trasiga eller sitter konstigt, det lösa handtaget, skohavet i hallen – stort eller lite, pytteirriterande eller jättejobbigt – skriv upp det.

Kolla sen mejl, kalendrar och vilka du pratat med det senaste. Kanske har du en träff med någon som du vet kommer att vara sen? Får du tusen mejl om hamstrar men du har inte ens en längre? Den där kompisen som alltid fylleringer på lördagskväll? Skriv upp det.

Censurera ingenting, skriv hellre upp för mycket än för lite. Är det irriterande om än så lite så ta med det på listan.

Ta hand om banditerna

Sortera

Nu är det dags att sortera alla energitjuvar du hittat. De ska in i en av fem kategorier:

  1. Gör det nu
  2. Planera in det
  3. Någon annan måste göra det
  4. Prata om det
  5. Acceptera det

Beskrivning av kategorierna

  • Gör det nu – betyder att så fort du är klar med sorteringen gör du det som behövs. till exempel släng pennan som inte fungerade när du skulle skriva listan… Alternativt skriver du ner det på din ”att-göra” lista, listan av saker du vill/måste göra idag eller denna vecka.
  • Planera in det – vissa saker kanske är lite större och behöver läggas mer tid på. De behöver planeras. Om en av dina energitjuvar är ungarnas fula tapeter, så behöver ju en mängd saker göras innan man kan säga att man är klar. Man behöver köpa färg , bära runt möbler och barnen måste åka till mormor innan man ens kan börja måla. Eller kratta upp löven – det måste vara uppehåll när man gör det men innan snön. Alla sådan här saker är bäst att planera in i kalendern så att det är tydligt när det ska börja och när man är klar. Skriv in i kalendern sådant som man måste förbereda också.
  • Någon annan måste göra det – för mig betyder det i stort sett allt som man behöver ett verktyg för att göra. Men här är vi nog lite olika med vad vi kan själva. Det kan ju också vara sådant man behöver vara två för – möblera om tex.
  • Prata om det – ofta är detta det svåraste. Kanske måste man prata med kompisen som alltid är sen, hen som fylleringer eller någon annan. Att sätta sig ner och ta upp det som kanske är obekvämt är ofta svårt men väldigt befriande när det är gjort. Kompisen kanske helt enkelt inte tänkt sig för, den som ringer sent kanske tycker det är ok att man blockerar dem på helgerna? Man vet ju inte förrän man pratat om det.
  • Acceptera – vissa saker kan man inte göra något åt man får vänja sig eller ändra inställning åt grejen helt enkelt. Retar mig på att bussen inte går hel timme utan fem i – det är bara att vänja sig. Varje kväll tränar grannen tuba – men han gör det så pass tidigt att han inte bryter mot någon störningsregel – bara att kliva över med basen och se om vi kan öva tillsammans…

Jag brukar göra en lista med fyra kolumner:

  • Under ”Bandit” skriver jag vad det är som är irriterande.
  • Kategori är en av de ovan
  • Aktivitet, här skriver jag vad jag måste göra
  • Klart kryssar jag när det är färdigt (Jag älskar att kryssa av saker på listor, gör inte du det så hoppa över den här rutan)

Bara och Gört

Till slut har jag både bestämt vad jag ska göra med varje grej och när det ska ske.

Då är det dags att börja beta av sakerna på listan. Det som hamnar i ”Gör det nu” kategorien brukar gå snabbt. Svårast är ”Prata med” – kategorin. Ibland blir det lättare att i förväg skriva ner vad man vill ha sagt. Bra att tänka igenom var man ska vara när man pratar också, är det nåt känsligt kanske man inte ska ringa när de sitter på jobbet. Ibland kan ett mejl vara lika bra men vill man ha svar är fysiska samtal alltid bäst.

Tveka inte att be om hjälp med svåra saker, folk älskar att hjälpa till. Det är lätt att känna att man är till besvär. Men vi som människor är programmerade till att tycka om att hjälpa till. Om det känns obekvämt så erbjud ett byte. Om du lappar mina jeans, så kan jag skruva till din skrivbordslåda som blivit sned…

Denna artikel har också publicerats på VoxVigor

En hög med skedar

Skedteorin

Skedteorin är ett sätt att förklara utmattning för andra.

Ibland kan man behöva förklara för någon hur man det där med energi och trötthet fungerar när man är utmattad eller av andra anledningar har ont om energi. Ett av de bästa sätten jag sprungit på är Skedteorin (The Spoon-theory). En kvinna med ett ovanligt fint förnamn, Christine Miserandino, hittade på den när hon skulle förklara för en vän hur det är att leva med SLE och sen spred den sig snabbt på sociala medier och används nu i många sammanhang även av läkare och terapeuter.

Vad går det ut på

Man börjar med ett ändligt antal skedar som symboliserar dagens energipott när man vaknar. Varför skedar? Ja, det var det Christine hade till hands just då men det kan lika gärna vara legobitar, gafflar eller stenar. Det viktiga är att det är ett fast antal.

Med hjälp av skedarna illustrerar man sen hur mycket energi som går åt för att göra olika saker och vad som händer när de är slut.

En hög med skedar på en bänk

Exempel ur mitt liv

Om jag vaknar mellan åtta och nio och har sovit gott har jag tolv skedar för den dagen.

Att gå upp, klä på mig och göra frukost till mig och hunden kostar en sked.

Om det är vinter och kallt ute kostar morgonpromenaden mig två skedar, på sommaren kostar samma sträcka snarare en sked men då brukar jag gå lite längre i stället så det blir två även då. Det är alla kläder och jobbiga tillbehör som tar energi på vintern, leta efter mössor, knäppa hit och dit, bli varm medan man tar på kopplet, allt sådant tar energi.

Ta sig till jobbet är ytterligare två skedar. Passa tiden stress, åka buss brus, säga hej på väg till skrivbordet och hämta kaffe. Nu har ju nästan hälften av dagens totala skedar gått åt. Och inget har ens blivit gjort!

Möte där jag är fördragande – tre skedar.

Excel som är tråkigt – två skedar.

Lunch om jag hittar något ensamt ställe i lugn och ro och äter något hälsosamt kanske jag kan få en sked tillbaka men måste jag sitta i stökigt rum och äta något i farten så går det minus.

Nu har jag en sked kvar i värsta fall och har hela eftermiddagen, hemresan, middagsbestyr, minst en promenad med hunden och så ska jag göra i ordning för morgondagen innan jag lägger mig! Allt på en enda sked! Fungerar ju inte.

Har jag sovit illa får jag dessutom bara åtta skedar, ett möte med Försäkringskassan eller läkaren kan ta tio skedar bara det.

Hur bestämmer man vad något “kostar”

Här får man känna efter. Även hur många skedar man börjar med är lite individuellt. Jag har nästan alltid lite mer energi på sommaren. Värmen och enkelheten gör livet lite mindre tungt. Men för andra kan det vara tvärtom.

En god natts sömn fyller på förrådet men en dålig natt tömmer den helt ibland. Vad som suger energi för dig behöver inte vara samma sak som för mig men allt man gör kostar något.

Ta till exempel lunchen, den kan både ge energi och ta hur mycket som helst. En god lunch med favoritkollegor och lite goda garv kan fylla på skedlådan massor men tråkig mat ihop med honom, den där som gnäller om precis allt, kostar massor. När man börja lägga märke till sådant kan man också styra sitt energiförråd lite grann.

Vad ska jag använda det till

Man kan använda den här förklaringsmodellen för att förklara för andra varför det är svårt att orka var med när man är sjuk, göra det lite lättare för familjen att förstå varför man måste sova en timma direkt man kommer hem, för att orka äta med dem och liknande.

Men man kan också använda den till att undersöka sin vardag och identifiera vad som verkligen tar på krafterna och kanske komma på vad man kan göra i stället.

Till exempel så när jag upptäckte att det gick åt två skedar bara att ta mig till jobbet kollade jag om det var möjligt att jobba hemifrån. Sen kom jag på att de roliga luncherna ofta gjorde att jag klarade eftermiddagen bättre så jag bestämde träff med favoritkollegorna så att vi alla var på plats på kontoret vissa dagar. Vissa möten kostade enormt mycket, de var långa och gav inget tyckte jag, bestämde med min chef att jag kunde ge min statusuppdatering via mejl. Mejlet kostade nästan inget men frustrationen jag kände på mötena sög åt sig mina skedar som en industriell magnet.

Jag har också använt teorin i samtal med min läkare när vi diskuterat arbetsförmåga. Det blir väldigt tydligt att om skedarna är slut vid lunch att man inte kan jobba heltid just nu…

Om du vill läsa om min resa med utmattning har jag skrivit om det här: https://malvegard.com/hur-jag-blev-utmattad-och-utbrand-del-1/

Skedteorin. (2021, november 22). Wikipedia, . Hämtad 10.34, juli 12, 2024 från //sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Skedteorin&oldid=49872944.

Migrän

Jag har haft migrän sen jag var tonåring men den har ändrats mycket över tid både när det gäller hur ofta jag får migrän och hur smärtan beter sig. Med tanke på hur många som drabbas av migrän är det lite förvånande hur lite folk i allmänhet vet och hur lite man tar migrän på allvar i vården.

Lite allmänt om migrän

Migrän är en neurologisk sjukdom som drabbar ungefär 10% av befolkningen, det vill säga att i Sverige har en miljon personer migrän. Den brukar börja visa sig i tonåren och verkar vara ärftlig, 70% av alla med migrän vet någon i familjen som också har migrän. Forskarna tror att det pågår ett komplicerat samspel mellan hjärnans nervceller, nerver utanför hjärnan och blodkärlssystemet när ett migränanfall pågår. Det verkar börja i centrala nervsystemet. Min neurolog beskrev det som att man har hjärnhinneinflammation medan anfallen pågår. Hormonerna tros också spela roll för migrän då fler kvinnor än män drabbas.

Trots att detta är en sjukdom som drabbar så många och kostar mycket i frånvaro och sjukdomsdagar har forskningen först de senaste 20 åren satt riktig fart och de senaste fem-tio åren har nya mediciner kommit.

Kvinna som sliter sitt hår med tankebubblor om hur migrän får henne att må

Hur ser ett anfall ut

Då nästan alla människor har huvudvärk någon gång i sitt liv är det lätt att tro att migrän är “bara huvudvärk” men huvudvärk är bara ett av många symptom man får vid ett anfall.

Före anfallet

Ofta börjar ett migränanfall en stund innan huvudvärken sätter i gång. Detta kallas för prodrom. En del får “aura” som kan vara synrubbningar, stickningar och domningar. Själv får jag tinnitus och har svårt att prata, orden kommer ut huller om buller eller byts ut mot något annat. Det är väldigt olika mellan individer hur det ser ut innan men de flesta kan känna att “nu kommer det”. Jag kan bli lite speedad, ungefär som små barn eller valpar som springer fortare och fortade när de är övertrötta. Jag springer inte men försöker göra massor med saker samtidigt, säga alla orden och klappa alla hundarna.

Själva anfallet

När sen värken sätter i gång brukar den sitta i ena halvan av huvudet. Oftast över ett av ögonen. Om jag ska jämföra hur ont det gör är det enda jag kan komma på det ögonblicket när man ska röntga en bruten arm och de lägger rätt den för att ta bilden i rätt vinkel, fast det tar inte slut. Ska jag visa på en sådan där smärtskala de ibland visar en hos doktorn med värden mellan 1–10 hamnar migränen för mig mellan 7–10.

Många blir illamående, vissa kräks våldsamt. Ljus- och ljudkänslighet är vanligt så ett mörkt rum är favoritplatsen för migräniker. Själv så blir jag bara lite illamående och klarar inomhusljus men inte solljus och med ljud funkar det mesta så länge det inte kommer för plötsligt. Jag blir däremot extra känslig i huden, kläder rivs och vart enda myggbett kliar extra.

Ett anfall kan hålla på mellan tre timmar och tre dagar. Det händer också att man pendlar mellan migränanfall och spänningshuvudvärk så att man på ett eller annat sätt har huvudvärk flera dagar i sträck utan slut.

Efter anfallet

När man väl blivit av med värken och kan sitta upp igen är man ofta helt slut. Det känns som om migränen suger all energi ut en och inget finns kvar. Det är inte ovanligt att tröttheten sitter i lika länge som man hade ont eller till och med längre. För många är detta en av de jobbigaste sakerna med migrän. När smärtan har släppt vill man ta igen och jobba i kapp det man inte kunde göra på grund av smärtan och vila känns som slöseri med tid.

Varianter

Det finns lite varianter på hur anfallen ser ut och andra ”huvudvärkssjukdomar” som ibland klumpas ihop med migrän. En av de konstigaste men absolut inte hemskast är ”tyst migrän”. Det vill säga när man har alla migränsymptom utom själva smärtan. Nu när jag går på en hop förebyggande medicin får jag det ibland. Så obehagligt men inte smärtsamt. Det är som att stoppa in huvudet i en gammaldags kaffeburk och uppleva allt med ett burkat ljud, begränsat synfält och illamående…

Kronisk migrän

När man har huvudvärk mer än femton dagar per månad varav åtta av dem är med typiska migränsymptom kallar man det för kronisk migrän och man bör träffa en neurolog för att få mer hjälp än vårdcentralen kan ge.

Behandling

Förutom vanliga huvudvärkstabletter som ibland fungerar och ibland inte finns det något som kallas triptaner som fungerar speciellt bra för migrän. Då många mår så illa finns triptaner också som nässpray.

Förebyggande finns en rad åtgärder som oftast börjar med att ha koll på blodtrycket och slutar med botox och andra sprutor eller dropp.

För ett par år sedan kom behandlingsriktlinjer där det står tydligt både vem som har ansvaret för vården och vilka behandlingar som rekommenderas beroende på hur svår migrän man har.

Det finns också en mängd alternativa behandlingar som kan göra skillnad. Hur de fungerar är väldigt olika för olika personer.

Jag har provat:

  • Akupunktur, vet inte om det hjälpte, kanske lite.
  • TENS, elektriska stötar i musklerna, fungerade inte men var lite kul att leka med.
  • Yoga, gör mig mer avslappnad och eftersom stress är en av mina triggers så tror jag det hjälper lite.
  • Styrketräning funkade absolut inte det satte i stället fart på migränen.
  • KBT, hjälpte mig att våga mig ut trots att jag kunde få migrän
  • Gröna droppar i örat av en indisk ayurveda läkare, hjälpte i fem år.
  • Massage, fungerar lite grann
  • Healing, bet inte på huvudvärken
  • Reiki, bet inte på huvudvärken

Migrändagbok

Om man har så pass många migränanfall att de stör livet är det bra att föra migrändagbok. Det finns några bra appar för det till exempel VGR:s Migränapp eller så kan man göra det för hand.

Det man vill föra bok över är hur ofta man får anfall, hur långa de är, vilka symptom man har och om man har några triggers.

Triggers

Ibland kan man identifiera orsaker till att migränanfallet startar vid ett visst tillfälle detta kallas för triggers. Vanliga triggers är rödvin, choklad, vissa ostar, stress, avslappning efter stress och mycket, mycket mer. Vissa lägger stor vikt vid att hitta sina triggers och ta bort dem ur sitt liv men jag känner att om jag skulle göra det så skulle det inte bli mycket liv kvar. Jag har några väldigt uppenbara triggers – Försäkringskassan och min neurolog. De går ändå inte att undvika så varför skulle jag då undvika choklad som ibland triggar och ibland inte…

Livet med migrän

Min migrän kom i tonåren och de första 25–30 åren så hade jag kanske 2–6 anfall per år som varade kanske sex timmar åt gången. Typiska migrän symptom med ensidig huvudvärk och ljuskänslighet. För det mesta gick det att hantera med huvudvärkstabletter och sömn. När jag reste utomlands brukade jag kika in på apoteken och se om jag kunde hitta migränvärkpiller, speciellt USA hade tabletter som fungerade. Deras lagstiftning tillåter att man blandar ihop verksamma ämnen mycket mer än här i Sverige. Man blev bra dum i huvudet en stund men jag brukade kunna jobba igen efter en flummig timme om jag tog en amerikanare. Anfallen brukade för det mesta komma på fredag eftermiddag eller första dagen på semestern, typisk ”slappna av efter stress” trigger. Det störde mig inte speciellt, mamma och mormor hade det ju mycket värre dessutom.

Indisk läkarupplevelse

Någon gång under tiden jag jobbade på det indiska företaget började det komma även under arbetsdagen och på en av mina resor dit föreslog en kollega att jag skulle följa med till hans doktor. Doktorn var utbildad i den 2000 åriga traditionella ayurveda läkekonsten. Innan besöket blev jag intervjuad kring mina symptom och var i menstruationscykeln jag var för att bestämma vilken dag som var mest gynnsam för behandlingen.

Jag skulle komma dit kl. 9 exakt då han behövde gå ut och skörda örter under natten och tillreda brygden som sedan skulle droppas i örat på den sidan jag oftast hade ont. Efter dropparna kom en bomullstuss så det inte skulle rinna ut igen och sen fick jag sitta så en halvtimma. Behandlingen var inget de ville dela med läkemedelsindustrin då man inte fick tjäna pengar på den enligt traditionen, om jag ville ge en gåva till läkarens välgörenhet var det okej däremot. Andra behandlingar kostade däremot en hel del, jag bad honom om hjälp med lite andra krämpor när jag ändå var där och de hade en prislapp.

Efter att jag detta hade jag inte migrän på fem år! Inte ens huvudvärk!

Migräniker

Efter mina ögonproblem började migränen dyka upp igen, nu med en lite annan känsla. Inte lika ljuskänslig men så ont att jag inte ens kunde ta mig till köket när smärtan slog till. Det skångrade (göteborgska för ryckte, stötte, ruskade) i hela hjärnan när jag satte ner hälen och kändes som att någon körde in ett spett i skallen ovanför höger öga och försökte bända isär huvudet. Smärtan var vassare, värre och kom ofta. Oftare och oftare dök den upp.

En hjärna irrar omkring med illamående och huvudvärk


Hos läkaren trodde man att det var spänningshuvudvärk och ordinerade muskelavslappnande medicin, blev så avslappnad att jag kände mig som ett med soffan. Min optiker och jag kollade så att lins och glasögon var rätt och de var så rätt det gick. Min tandläkare gav mig en bettskena och ordinerade magnesium. Inget hjälpte jag hade nu ont nästan en gång i veckan. Efter att uteslutit hjärntumör så fick jag till slut diagnosen migrän på min vårdcentral. Jag hade blivit migräniker, inte riktigt en titel jag någonsin önskat mig.

Efter det gjorde ingen något speciellt åt det. Jag mådde lite bättre på sommaren och fruktansvärt i september. Maj var hemsk varje år och jag kunde knappt åka till jobbet. Jobba hemifrån gick lite bättre. Jag kunde hinna med saker innan och efter anfallen i stället för att slösa bort den tiden på att resa.

Botox        

Efter ett par år hörde jag fler och fler prata om hur de blivit bättre med botox och jag övertygade min läkare att skicka mig till en neurolog som gjorde sådant. Neurologen diagnostiserade mig med svår migrän på två minuter, ingen typ av undersökning utan bara två-tre frågor och började sen ge mig sprutor.

Man ger botox genom 31 stick enligt ett speciellt schema som kallas PREEMT. Man kan också lägga till och ta bort stick vid behov. Jag får mina stick över ögonbrynen, mellan brynen och längst med hårfästet, sen i hårbotten och bak i nacken och axlarna. Jag får ett par extra i käkmusklerna också. Det gör ont, speciellt de första sticken. Om man råkar ha ett migränanfall när man är där är det riktigt pestigt och svårt att låta bli att gny.

När jag fick den här behandlingen märkte jag skillnad direkt. Från ett par tre anfall i veckan kom jag ner till ett i veckan och framför allt räckte det för det mesta med en Treo för att få värken att gå över. Anfallen blev kortare också. Vid det här laget hade jag slutat jobba. Utmattningen ihop med alla dessa migränanfall hade tröttat ut både mig och min arbetsgivare. (har skrivit om min utmattning https://malvegard.com/hur-jag-blev-utmattad-och-utbrand-del-1/ ) Detta att jag var hemma hjälpte nog min huvudvärk också.

Rehab igen

Nu var det dags att börja en rehabilitering i en aktivitet som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan höll i gemensamt. Efter mycket snick och snack fick jag börja på ett hunddagis som drevs av ett kooperativ där alla råkat ut för hjärnskador som vuxna och ett par handledare som var anställda av kommunen för att stötta kooperatörerna. Första veckorna var tuffa, inget gjordes bråttom eller effektivt, det fanns inga produktionskrav och allt sådant jag jobbat med i så många år. Men det fanns lugn, hundar, människor som brydde sig om varandra och både jag och migränen trivdes. Min neurolog satte in ännu en förebyggande spruta. Det bästa var nog att även min utmattning blev bättre när inte migrän sög musten ur mig.

Den här medicinen är vad de kallar en CGRP-medicin vilket innebär att de stoppar nerv-ändar i hjärnan att prata med varandra och är en av de många nya mediciner som kommit de sista 5–10 åren.

Mina anfall blev helt uthärdliga och jag började närma mig mitt mål att kunna jobba halvtid utan några sjukdagar på två veckor. Det blev både tio och tolv dagar mellan anfallen. Så lite migrän hade jag inte haft på länge.

Men man ska inte ropa hej!

Plötsligt fick jag ett brev att min neurolog slutat på kliniken och att de tyvärr inte kunde ge mig en ny tid och läkare. Panik! Nu stod jag plötsligt utan den enda behandling som verkade ha fungerat och att lägga ut flera tusen på privat botoxbehandling när man har Försäkringskassan som inkomst var inte att tänka på.

Min läkare på vårdcentralen skrev nya remisser och svor över neurologkliniker som inte tog patientansvar och jag led.

Fyra månader efter jag borde fått mina sprutor hade vi äntligen fått tag på en neurolog som kunde ta mig som patient. Under dessa dagar hade all effekt jag haft av tidigare behandling försvunnit och jag hade ont i huvudet i stort sett varje dag och migrän 20–22 dagar per månad. Jag kunde inte längre vara kvar på hunddagiset. Försäkringskassan tyckte jag var för sjuk! Så nu var jag bara hemma och hade jag inte haft hunden hade jag nog inte gått ur sängen. Vissa perioder var nattsvarta, det var väldigt svårt att hitta någon livsglädje när jag antingen var mitt i ett anfall eller väntade på att nästa skulle börja.

Nytt hopp

Den nya neurologen påbörjade samma behandling som den tidigare läkaren gett men resultaten uteblev. I stället för att märka något med en gång tog det 6–8 månader innan jag märkte av medicinen.

Jag börjar nu närma mig ett snitt med 10–12 migrändagar i månaden vilket är otroligt skönt jämfört med det dubbla som jag hade förut.

Dock har den här sista perioden skadat mig mentalt. Jag är nu oroligare än någonsin för att vara någonstans utom hemma. Oroar mig ständigt för att få ett migränanfall när jag är hemifrån vilket gör att jag hellre låter bli att gå hemifrån. Logiskt inser jag att jag kommer att överleva ett anfall var jag än är men stressar ändå upp mig. Försöker använda mig av mina många år av KBT-terapi men lyckas dåligt just nu.

Framtiden

Jag har också svårt att komma på vad jag skulle kunna jobba med där man kan gå med på 7-10 dagars frånvaro per månad. Jag är ju helt utslagen under och efter anfallen. Ett jobb där man har den sortens frånvaro är omöjligt att föreställa sig.

Om någon har några förslag får ni gärna höra av er.

Så i hopp om att det ska bli ännu färre dagar med migrän, klappar jag alla hundar jag kan, jobbar på att våga ta mig ut och försöker leva så gott det går.