Det sägs att goda råd är dyra, men är de verkligen det? Ibland känns det som om alla har råd att ge helt gratis. Speciellt råd om sådant dör jag känner att jag har full koll på. Råd är så lätta att ge och så svåra att ta emot.
Jag, som är expert på att dela ut goda råd, tycker inte alls om att få dem själv! Speciellt inte om sådant som jag verkligen har problem med. Spännande, eller hur?
Jag har plockat lite infiormation härifrån: Why People Offer Unsolicited Advice and How to Positively Deal with Them
Vad är det som gör att man ger råd?
För att hjälpa
De flesta goda råd ges ju för att hjälpa till på ett eller annat sätt. Man vill dela med sig av sina egna erfarenheter för att hjälpa andra undvika misstag eller hitta en lösning på deras problem. Det känns ofta givande för rådgivaren för att bidra till någon annans välmående.
För att skapa sociala band
Att ge råd är ofta ett sätt att visa att man bryr sig om och är engagerad vilket bidrar till att stärka relationer. Att ta sig tid att ge ett råd signalerar att man verkligen bryr sig om hur den andre har det.
För att reflektera och bearbeta
Att formulera ett råd kan också hjälpa rådgivaren att reflektera över sina egna erfarenheter eller känslor. Genom att organisera sina tankar kan få insyn i sina egna värderingar och livsstrategier.
För att bekräfta sig själv
En annan anledning till att ge råd är att man vill bekräfta sin egen kunskap eller livserfarenhet. Hit hör definitivt mansplaining råden och råd som ges i en anda av att” nu ska jag tala om för dig”. Vi känner igen dem när vi får dem men kanske inte lika mycket när vi ger dem. De stärker rådgivaren självkänsla men knappast rådtagarens.
Jag tror att de flesta råd ges i en kombination av dessa motiv och ofta rätt spontant utan att rådgivaren själv vet varför de ger rådet. Ser jag till mig själv så är mina råd om hälsa, utmattning och migrän nog nästan alltid givna i syfte att hjälpa men nog finns det en antydan av att visa hur mycket jag kan i områdena med i gåvan om jag ska vara helt ärlig.
Varför är råd så himla svåra att ta emot?
Det finns så klart olika anledningar men de vanligaste är nog:
Känslan av att bli ifrågasatt
När man får ett råd kan man uppleva det som att det egna omdömet eller beslut ifrågasätts vilket gör att man känner sig “dissad” eller misstrodd.
Rädsla för att förlora kontrollen
Att ta någons råd kan ibland kännas som att man ger bort lite av sin självständighet, att någon annan tar kontroll över situationen. Det kan kännas väldigt otäckt.
Skillnader i perspektiv
Den som ger rådet ger det ju utifrån andra erfarenheter eller synsätt som kanske inte alls stämmer överens med rådtagarens situation och känslor. Råden känns då irrelevanta eller överförenklade. Ja, irriterande mest!
Emotionellt engagemang
Om man är känslomässigt investerad i ett problem kan även välmenande råd kännas avfärdande eller för enkla. Råden blir svåra att ta till sig då. Rådtagaren reagerar då med att bli förolämpad och känna att ingen förstår.
Svårt med förändring
En del råd kräver en hel del förändring av den som får rådet. Att lägga om sin kost helt, byta jobb, flytta eller nåt sådant kan bli för mycket för rådtagaren. Rådtagaren känner sig defensiv och överväldigad.
Samma hjärna som gärna ger råd vill ofta inte ha några!
Råd om hur man sätter upp tavlor är välkomna men inte om hur jag kan minska min migrän. Spännande, eller hur?
Tror det handlar om hur emotionellt engagerade jag är i min migrän och också på att många ger mig liknande råd, råd som jag provade för fem år sedan och som inte funkade. Så här kommer skillnaden i perspektiv in. Sen jag fick min diagnos ingår jag som beta-testare på en migränapp, är med i flera patientforum, lyssnar på migränpoddar och mycket mer och när då någon hört något på tv:n och ger mig ett förslag så är det gammalt och redan testat hos mig. Jag har skrivit om en del av vad jag testat när i samband med min migrän här men jag lovar att det finns hundra saker till jag testat.
När det gäller hur jag borde få upp mina tavlor på mina cementväggar är mitt emotionella engagemang minimalt och kräver just inget av mig. Inget kan bli överförenklat eftersom jag vet att detta kan jag inget om överhuvudtaget och helst kunde någon annan både få utföra uppsättningen och bestämma vilken tavla som hänga var (om det är någon vars smak jag har lite koll på).
Jag tror att det skulle vara bra om vi alla tänkte lite extra på varför vi ger råd och hur sannolikt det är att mottagaren verkligen vill ha dem.