Idag var vi på en rätt typisk promenad, töserna på gården och jag. Ju fler hundar man ska ut med desto äventyrligt blir det. Om ni inte kommer ihåg vilka de är så presenterades de alla här.
Steg 1 – ut genom dörren
Alla tre töserna på gården hade samlats hos Sussie idag. Prinsessan Nora hade sovit över och byggt bo i soffan, alla kuddarna ska helst ligga i en hög som Sessan sen kan sova på, lite som Prinsessan på Ärten. Blondinen på femte våningen, Blanca, dök upp efter frukost och satte lite fart på tröttmössorna. Det utmynnade i ett dansparty där alla tre höll i samma leksak och dansade lite hit och dit så möbler och mattor fick flytta sig längst med väggarna vare sig de ville eller inte.
Så fort frågan om någon ville gå ut stod Blanca vid dörren, Sussie cirkulerade runt matte för att avvärja distraktioner och Nora sträckte på sig lite och hoppa ner från sängen där hon ”efter-frukost-lurat” lite grann.
Givetvis har ingen av hundarna samma typ av gå-ut klädsel. Sussie har ett halvstryp halsband hon helst inte tar på sig, hon är ju nudist. Blanca har ett koppel med en karbinhake man måste skruva upp som alltid sitter så hårt att en svordom flyger överläpparna. Nora har en fin röd sele som hon riktigt kråmar sig i.
Men innan alla är påklädda är jag lika varm som en mamma med en två-åring som klär av sig medan mamman tar på sig stövlarna.
När alla är påklädda tränger vi oss ut i trappuppgången, tre hundar och en matte, alla på en gång.
Panik – alla måste kissa på allas pölar
Det första som sker på våra promenader är att vi alla måste rusa över vägen in i skogsgläntan för nu är det bråttom. Sen utbryter det stora koppeltrasslet när tre hundar ska hitta den optimala kisseplatsen. Det irras hit och dit, jag jonglerar de tre kopplen skickligt från hand till hand så att de inte ska sno sig helt runt mig. När alla töserna kissat lite kommer de på att de ju måste kissa på varandras fläckar och ett ännu mer målmedvetet irrande tar fart. Kissa här, kissa där, har någon missat någon fläck? Bäst vi dubbelkissar lite.
När jag trasslat isär kopplen kan äntligen promenaden börja på riktigt.
Två snabba och en prinsessa
Äntligen går vi! Eller nej, Nora tycker vi går fel väg så hon sätter sig visst. Sussie och Blanca är redan i gång och förstår inte varför det tar tvärstopp. Nora tänker minsann inte gå åt vårt håll. Har lärt mig att lirkande inte fungera utan att man får ta till svartsjuka och hunger för att få i gång henne. Jag kastar godis framför Sussie och Blanca! Nu blev det ”fart” på Nora, ja, hon rör sig i alla fall och åt rätt håll. Nu gäller det att smida medan järnet är varmt och småjogga i väg innan Nora hinner sätta sig igen.
När vi väl fått upp farten bestämmer Sussie oss för att fortare borde det gå. Hon lägger i en växel till och drar på. Blanca tycker detta var lajbans och sätter efter. Jag som gärna vill gå och inte springa håller emot och sist kommer Nora som en dragg.
Prinsessor springer verkligen inte, de skrider fram. Detta att tre hundar och en matte skulle kunna enas om en hastighet, helst mattens, är en utopi. Matten hamnar titt som tätt i en stillastående ställning jag brukar kalla sjöstjärnan.
Jag står sidledes med armarna rakt ut med spända koppel åt alla håll, två framåt och ett bakåt.
Hem igen
På vägen hem har Sussie inte lika bråttom utan ska i stället hitta alla äppleskrottar, tuggummin och halvätna mackor som kan ligga längst med vägen. Blanca hittar en pinne eller jagar lite löv och Nora försöker gå så långt åt ut mot gatan som möjligt så ingen ska tror att hon hör ihop med oss andra.
Väl hemma planterar Nora rumpan igen, gå in är inget hon tänker göra i alla fall inte just nu. Sjöstjärnan står nu mitt i porten och hoppas att ingen vill gå in eller ut. Två hundar innanför porten och en parkerad precis nedanför.
Blanca uppskattar genast upptåget och slänger sig ut och över Nora. Sussie vet att godiset finns hemma och att det i fickan tagit slut och ser ingen mening med att stanna ute så hin undrar vad i hela världen de andra håller på med. Fem minuter har vi äntligen lyckats ta oss in i hissen och upp.
Gud vilken tur att det inte regnade så vi slipper oredan när alla ska torkas!