När jag var liten tillbringade jag mycket tid med min mormor på släktgården i norra Halland.
Jag var där alla helgdagar men ofta mer än så. Fram till jag var två bodde jag och mamma i Göteborg, bara ett par mil från gården och så mamma körde dit mig och lät mig vara kvar medan hon stressade på Sahlgrenska. När vi sen flyttade till Karlstad brukade hon köra ner mig till mormor ett par helger innan hon själv kom ner och somrarna var jag hos mormor både med och utan mamma. Så att både hon och jag fick sommarlov.
Jag var mormors första barnbarn och i många år enda barnbarn. När jag äntligen fick en kusin var hans familj ändå inte hos mormor lika mycket som jag så tills jag var åtta var hon mer eller mindre bara min.
Vi hade en del exter för oss som jag inte tror hon hade med någon annan, varken mamma och hennes syskon eller kusinerna som kom sen.
Oknytt och annat
Med mig pratade hon om oknytt och vilka som bodde på gården som man kanske inte såg.
Vi brukade sitta och spana ut på gården när snön kom för att se om vi såg en tomteluva eller kanske en rock vifta till. Vi letade efter tomtespår i nysnö. Men tomtarna är luriga har tar på sig stövlar som ger fågelavtryck när det snöat, men man kunde lita på att det var tomtar om de gick fram till en dörr eller träd.
Det var viktigt att hålla sig väl med alla oknytt speciellt om man var lite slarvig som barn ofta är, sa mormor. De hjälper till att hitta saker och lämna dem så att man hittar dem igen. Min ena morbror, brukade mormor säga, borde verkligen vara snällare, han tappar alltid bort allting. Det var ju helt sant! Vet inte hur många gånger jag hörde morfar skälla på Sven för att han förlagt något från verkstan.
För att vara snäll mot oknyttet och tomtarna skulle man vara lite slarvig när man fyllde på fågelbordet så att lite frön hamnade på backen. Likadant när man gav djuren skulle man också till att det fanns lite extra. Men man fick inte vara så slarvig att råttorna kom. Man skulle spilla på olika ställen och med hög röst berätta det när man gick. Nu ligger lite i Bellas bås, ropade man och gick.
Mormor sa att när det fortfarande var boskap så fanns det fler tomtar på gården. Men när djuren togs bort flyttade många av tomtarna upp till Hallen. Morfar sa att det var Palmes fel att vi inte hade djur kvar. Gården Hallen hade tydligen inte fått besök av Palme för där fanns några kor kvar. Men vi hade fortfarande en del oknytt som pysslade om hundarna och hönsen.
Tomtar i juletid
På jul var det extra viktigt att man tog hand om alla på gården, inte bara folk och fä utan tomtar och andra också. Det höll till och med pojkarna (morfar och morbröderna) med om. Tomtegröten ställde man ut på kökstrappen och ropade ut det så att inte rävar och sådant hann före.
Vi hade en hustomte nere på gamle-Spjälla också. Gamle-Spjälla var det gamla boningshuset på gården Spjälla. Mormor och morfar bodde i Nya Spjälla tills morfar renoverade Gamle-Spjälla och de flyttade dit när jag var 13.
Hustomten brukade jag och mormor titta till när vi julpysslade. Det ingick att gå ner och vädra och sen julpynta lite även i det obebodda huset. Tomten bodde i ett litet utrymmer bakom vedspisen där man kunde ha ved och lite tidningar liggande. På de sättet slapp man gå ut hundra gånger om dagen för fylla på ved. På somrarna var det ett perfekt gömställe för små flickor också. Det fanns en liten dörr och lite sprickor i dörren så att det inte blev kolsvart i gömman. Men man fick inte krypa för långt in för då kunde man störa tomten.
Min mamma berättar mer om gården i sin bok Alma Fredrika – Nämdemannens dotter, du kan köpa den här.
Bilderna är Jenny Nyströms klicka på hennes namn om du vill veta mer om henne.
Har du också tomtar på loftet?